söndag 30 september 2012

Oklart vem som betalar? - Då är du produkten! - Computer Sweden

Oklart vem som betalar? - Då är du produkten! - Computer Sweden

Hur ska vi förhålla oss till företag som kartlägger våra liv för att sälja informationen vidare? "Se din information som en valuta", säger Fredrik Alverén, författare till boken Såld på nätet.

Det finns inga gratisluncher. Det konstaterar internetexperten Fredrik Alverén som skrivit boken Såld på nätet.
År 2007 släppte Facebook sin senaste innovation inom onlinereklam. Beacon, som den kallades, skulle samla in information om vad användarna gjorde på omkring 40 andra sajter och rapportera detta till Facebook. När en kund köpte en vara på en sajt kunde detta dyka upp på profilsidan.

Det fick konsekvenser som Mark Zuckerberg inte hade räknat med. Någon köpte en förlovningsring och berättade ofrivilligt om detta på sin profilsida inför kvinnan han skulle fria till. Andra drabbades inte lika dråpligt, men tyckte att Facebook hade gått över gränsen för hur mycket företaget fick snoka.

En grupptalan riktades mot Facebook, trots att företaget hade byggt om Beacon så att bara medlemmar som aktivt hade valt att delta omfattades. Det räckte inte långt. 2009 betalade Facebook 9,5 miljoner dollar till drabbade användare och i september samma år skrotades Beacon. Mark Zuckerberg gjorde avbön och kallade projektet för ett misstag.

Det var den största integritetsskandalen under Facebooks åttaåriga historia. Ändå fick Facebook över 200 miljoner nya medlemmar under de två år systemet var igång. Så hur mycket bryr vi oss om integritet, egentligen?

I sin nya bok Såld på nätet beskriver Fredrik Alverén industrin bakom handeln med personuppgifter. Om nu handel är rätt ord. När frågan kommer på tal brukar Facebook betona att användarnas uppgifter inte säljs vidare. Däremot används de för att rikta annonser. En reklamköpare ska kunna beställa exponering inför till exempel ”kvinnor, 25-30 år, med intresse för bilar och resor”. Huruvida det är att sälja informationen är en tolkningsfråga.

Google handlar med profiler
Detsamma gäller Google, som också bygger hela sin affär kring att veta vad vi är intresserade av. Men så finns det företagen som bara livnär sig på att handla med våra profiler, information om vad vi gillar och verkar vara i färd med att köpa.

– Ett företag som Acxiom säger att de kan ha 1 500 parametrar om en enda person. Det är allt från om jag är höger- eller vänsterhänt, om jag har lån, vilken bil jag kör. Kanske till och med etniskt ursprung. Samtidigt – det är tack vare sådan kartläggning som vi har tillgång till gratistjänsterna på nätet. Och vad är skadan om den bara används för att visa reklam som passar oss bättre? Fredrik Alverén förespråkar inte massflykt från Facebook eller Google. Snarare vill han att vi ska börja se informationen för vad det är – ett betalningsmedel. Allt i enlighet med den grundläggande tanken för allt som finansieras genom reklam: ”Om du inte betalar för det, då är du inte kunden, då är du produkten som blir såld.”

– Jag tror vår information kommer bli en valuta bland andra. Vissa uppgifter är mer personliga och enkla att dela med sig av. Men man ska fråga sig: Är det värt det den här gången? För att svara på den frågan krävs insyn, att man vet vad företaget kommer göra, säger Fredrik Alverén.

Information blir valuta
Om det är någonting man kan kräva som användare så är det att veta hur informationen används. Insyn kanske är ett rimligare krav än ett totalstopp för hela den affärsmodell som finansierar i princip allt som är gratis på webben.

– Den här branschen kommer bara bli större. Jag tror till exempel att ”sentiment analysis”, analys av våra humör, kommer bli viktigare. Detsamma gäller övertalningsanalys. Säg att du ser reklam för en digitalkamera. Första gången får du en annons som berättar att den klarar åtta megapixel, andra gången visar den dess fräcka design. Vad nappar du på? Tendensen är att analyserna blir mer ingående.

Fredrik Alverén tar upp exempel på när det har gått riktigt snett. Till exempel när AOL släppte en databas med 658 000 användares sökningar. De skulle vara anonymiserade och bara intressanta för forskning, hette det. Tills man insåg att det enkelt gick att identifiera personen utifrån sökorden. Tänk efter: Hur många av dina sökningar berättar något om vem du är?

En person, som identifierades som en 62-årig kvinna i Georgia, USA, hade sökt på till exempel ”stela fingrar’’ och ”hund som kissar på allting’’. Andra var mer än pinsamma: Sexuella fetischer, frågor om brott och desperata sökningar från någon som försöker ta sig ur ett drogberoende.

AOLs publicering var en tabbe, men också en signal om vad som kan hända när stora mängder känslig information lagras på samma ställe.

Ett alternativ är Diaspora, ett socialt nätverk där man bestämmer var ens information lagras. Grundarna var inte ensamma om att se poängen. När de bad om donationer för att komma igång satte de målet till 10000 dollar. När insamlingen var över hade de fått in 20 gånger så mycket från 6 500 personer. Det överträffades med råge nyligen, när App.net bad om pengar för att starta enreklamfri variant av Twitter. En halv miljon dollar behövdes. Det blev 800 000 dollar från över 18 000 personer.

Reklamfritt twitter
Samtidigt gäller det att hålla proportionerna rätt. Några tusen idealister är en rännil jämfört med Facebooks, Googles och Twitters användsskaror. Dessutom: Vem ska ty sig till en sajt där besökarnas enda gemensamma nämnare är sund skepsis mot webbens giganter? Vad ska de prata om? Hur otäckt Facebook är?

En gissning är att både Diaspora och App.net lever vidare men aldrig lyckas utmana de stora på riktigt. Kanske kommer vi börja se vår privata information som en valuta.

Men även en sådan valuta kan vara värd att byta mot gratis tjänster.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar