torsdag 12 september 2013

Cornucopia?: Därför fungerar inte ett amorteringsavdrag

Cornucopia?: Därför fungerar inte ett amorteringsavdrag

Ett förslag som dyker upp i läsarkommentarer här på bloggen då och då är att ränteavdraget ska bytas mot ett amorteringsavdrag, där man istället för att vård, skola och omsorg ska skäras ner till förmån för subvention av ränta och bankens vinster, ska skära ner på vård, skola och omsorg för att subventionera kreditvärdiga personers kapitalbyggande. Men problemet med ett amorteringsavdrag är att det är mycket lätt att missbruka, oavsett utformning.

I det triviala fallet, där man får avdragsrätt för själva amorteringen, så kan man kringgå det hela genom att ta nya lån hos en bank och använda för att amortera hos den gamla banken. Därmed förblir skulden identisk, men man får ett skatteavdrag.
Det rimliga upplägget blir därför att det man får avdrag för är skillnaden mellan skulderna år från år - har man minskat skulderna har man amorterat, och ska därmed få avdrag. Har man ökat sina skulder får man inget avdrag.
Skulden bör också räknas ut som skulddagar, antal dagar multiplicerat med skulden. Annars stoppar man bara in en summa man har kontant vid årsskiftet, får ett avdrag, och tar upp nya lån efter årsskiftet. Visserligen måste man varje år stoppa in en allt större summa, för att få nya avdrag, men det går likväl att missbruka på det viset.
Men den stora möjligheten till missbruk är för avancerad skatteplanering. Vet man att man ska ha inkomster så är det bara att låna pengar ett år och amortera av under en period. Istället för skatt betalar man ränta på skulden, och får ett saftigt skatteavdrag.

Exempel: 
Säg att maximalt amorteringsavdrag är baserat på en amortering om 200 000:- SEK. Säg att man då får dra av 30% av detta, dvs 60 000:- kronor i lägre skatt. År 1 lånar man upp 600 000:- SEK och sätter på ett bankkonto. Räntan är 4% och man betalar alltså 24 000:- i ränta första året. Sedan amorterar man av 200 000:- andra året och får 60 000:- i lägre skatt och betalar 16000:- i ränta. Året därpå får man ytterligare 60000:- i lägre skatt och betalar 8000:- i ränta. Sista året får man 60 000:- i lägre skatt och betalar ingen ränta. Uträkningen av räntan är förenklad - det är jag medveten om, verklig ränta blir högre. Dock får ju låntagaren även ränta på det där bankkontot.
Personen har här fått 60000*3=180000 i lägre skatt på fyra år och under tiden betalat 24000+16000+8000=48000 i ränta. En nettovinst på 132 000:- för låntagaren.
Detta är bara ett av många sätt ett amorteringsavdrag skulle kunna användas för avancerad skatteplanering. Det är mycket osannolikt att man kan formulera och tillämpa en lag kring det hela utan att öppna för skatteplanering.
Sedan är det förstås helt orimligt att vård, skola och omsorg ska subventionera kreditvärdiga personers uppbyggnad av eget kapital vid genuina amorteringar - den som inte är kreditvärdig kan inte låna pengar och får alltså inte en subventionerad möjlighet till kapitalackumulation.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar