tisdag 16 december 2014

Webrtc gör webbläsaren till multiverktyg - TechWorld

Webrtc gör webbläsaren till multiverktyg - TechWorld



Med webrtc kan man få in dubbelriktad realtidskommunikation
mellan webbläsare, och ingenting i den vanliga klient-server-relationen
blir sig riktigt likt igen.




Webrtc ska få webbläsare att kommunicera
med varandra i realtid. Webrtc öppnar säkerhetshål. Webrtc ger nästa
generations internet, ett framsteg i samma storleksordning som de första
grafiska webbläsarna. Webrtc sänker hela tanken med tunna klienter. Så
här går det på – vill man sätta sig in i vad webrtc kan föra med sig i
en nära framtid, är det inte helt lätt att veta var man ska börja.


Vi ska göra ett försök att reda ut begreppen.

Bostäverna rtc i webrtc står för real-time communication, kommunikation i
realtid. Det främsta syftet är att kunna tillhandahålla röstsamtal,
videosamtal och fildelning i realtid direkt i webbläsaren, utan att man
skall behöva installera särskilda insticksprogram.


Standard för alla webbläsare

Det började med ett projekt som Google släppte som öppen källkod 2011.
Samma år drog standardiseringsorgansationen W3C igång en arbetsgrupp för
webrtc. Tanken är förstås att det ska utmynna i en standard som stöds
av alla webbläsare. Sedan dess har protokollet för webrtc sakta spridit
sig och utvecklats, men med vissa kontroverser på vägen.




www.webrtc.org kan man se en demo av den dubbelriktade realtidskommunikationen genom webrtc.




I skrivande stund
finns det implementerat i betaversioner av webbläsarna Chrome och
Firefox. Samtidigt har Microsoft uttalat att de inte anser att webrtc
duger, och föreslagit en egen variant av api för realtidskommunikation
mellan webbläsare. Arbetsgruppen bakom webrtc blev varken glad över
denna potentiella splittring av standarden eller särskilt imponerat av
Microsofts variant.


Frågan om utvecklingen av webrtc
kommer att hindras av att en av de stora webbläsartillverkarna inte
kommer att stödja det är fortfarande öppen. Man ska inte underskatta den
betydelse det har för branschen att Mozillas Firefox och Googles Chrome
kommer att stödja ett gemensamt api. Tillsammans har de väldigt mycket
tyngd att sätta bakom webrtc, och hittills verkar de benägna att satsa
på det.




Webrtc, med sin kommunikation
direkt mellan webbläsarna, ger fler parametrar att tänka på än den
internetkommunikation vi är vana vid, där det enda informationsutbytet
genom webbläsaren är den som går till servrar.




Mest bara demo

Användning av webrtc kräver förstås att stöd för det finns implementerat
i webbläsaren. Dessutom krävs att tilltänkta tillämpningar använder sig
av det tillhörande api:et för webbapplikationer.


Eftersom det än så länge bara finns
stöd för sådana applikationer i betaversioner av webbläsarna, är det
inte konstigt att det som i nuläget finns utvecklat mest är
demoapplikationer. Men det finns många webbprogrammerare som använder
Javascript, och de kommer säkert att bygga kommunikationstillämpningar
av olika slag den dag webrtc börjar bli spritt i de vanliga webbläsare
som de flesta använder.






Webrtc består av dels programlogik
inbyggd i webbläsaren, dels api:et för att bygga webbapplikationer som
innehåller dubbelriktad kommunikation mellan webbläsarna. Källa: www.webrtc.org



Består av två delar


Tekniskt består webrtc av två delar, en inbyggd i webbläsaren och en som
används av webbapplikationen. Delen som byggs in i webbläsaren består i
sin tur av en del som hanterar röstmeddelanden, en del som hanterar
video, och inte minst en del som hanterar själva kommunikationen och
innehåller stöd för realtidsprotokollet rtp (se bild 2 ovan).


Dessutom innehåller paketet
sessionshantering, för att kunna hålla uppe och hålla i sär den eller de
kopplingar till andra webbläsare som man för tillfället har igång. Den
applikation som till exempel ska innehålla videoöverföring använder sig
sedan av api:et för webbapplikationer för att med hjälp av Javascript
skapa sidor på en webbserver, som sedan låter klienterna, det vill säga
webbläsarna, kommunicera med varandra.


Hittills ligger tillämpningarna som
sagt på betastadiet, men med kommande inbyggda möjligheter till
realtidskommunikation i Chrome och Firefox kan webrtc mycket väl tänkas
förändra vad man använder en webbläsare till.



Framsteg för um


Man kan tänka sig att det blir ett avgjort steg framåt för unified
messaging, um, alltså idéerna om att all kommunikation skall kunna
samlas och bli tillgänglig på olika sorters maskiner. Webbläsare finns
ju redan i mobiltelefoner och surfplattor, förutom på datorerna. Det
verkar inte otroligt att vi får se en våg av webbapplikationer för olika
sorters realtidskommunikation när webrtc väl finns med som
standardmöjlighet i webbläsarna, eller åtminstone i Firefox och Chrome.


Samtidigt uppstår förstås
naturligtvis frågan om vilka risker det kan innebära att ge en
webbläsare direkt möjlighet att skicka saker till en annan. Om vi i dag
får se till att noggrant kontrollera vad vi laddar hem från webbservrar,
vad händer då när vi även kan få in saker från andra webbklienter?






Exempelkod från Google för en webbapplikation som använder sig av webrtc.
Programspråket här är Javascript.

 


Men risker finns

Givetvis finns här risker, av flera slag. För att få kommunikationen att
fungera, behöver man släppa in rtp-trafik. De brandväggar man har
behöver därför öppnas för det. Rtp och det tillhörande
kontrollprotokollet rtcp, som används för att hålla reda på
förbindelsens kvalitet, måste kunna komma fram till klientdatorn för att
förbindelserna skall fungera.


Eftersom själva vitsen är att
webbservern inte på något sätt behöver vara inblandad i den här
kommunikationen, är det också viktigt att vara medveten om att det
mycket väl kan finnas någon som med hjälp av ändringar i sin webbläsare
även kan skicka över annat än ljud och bild.


Här kommer varje företag behöva
fundera över vilka säkerhetsåtgärder man kan behöva, för att inte få in
annat än det man vill ha på dessa nya kanaler. Det återstår att se om
det också kommer en storm av webrtc-virus när väl protokollet börjar
användas i stor skala.


Utmanar telefonin

Samtidigt ger webrtc intressanta
möjligheter. Telebolagen får här ännu en utmanare till telefonin, och
användarna ännu en möjlighet till snabb och enkel kommunikation. Allt
från onlinespel till företagens kundservice kan få nya verktyg för att
låta användarna visa eller berätta saker snabbt och enkelt.


Kanske kommer en normal webbläsare
om några år inte i första hand vara ett verktyg för att få tillgång till
information på webbservrar, utan ett multiverktyg för att sköta i
princip all daglig kommunikation som inte sker öga mot öga. I så fall
kommer vi troligen se webbläsaren som den självklara allmänna
kommunikationsmaskinen om några år.



Tunna klienter är en självklarhet


När den sortens webbläsare som vi än i dag använder började bli
populära, var det en del av poängen att de var ”tunna klienter”.
Programlogiken skulle finnas på servern, och resultatet visas i
webbläsaren. På det sättet kunde man slippa tänka på att bygga och
installera klienter åt sina användare. I dag är den principen självklar
för det mesta från internethandel till företagens ekonomisystem.


Samtidigt har vi haft en utveckling
mot att vissa saker faktiskt utförs i program som laddas ned med en
webbsida, men körs lokalt i webbläsaren på användarens dator. Det mest
spridda exemplet torde vara Javascript för klienten. Egentligen har man
redan där tagit ett litet steg bort från principen med tunna klienter,
men med en spridd användning av webrtc tar man ännu ett rejält kliv
vidare bort från dem. När användarens webbläsare inte bara kan exekvera
kod lokalt, utan också får direktförbindelser med andra webbläsare, kan
man fråga sig om det ens är meningsfullt att tala om tunna klienter
längre.



TechWorlds slutsats

Det är fortfarande för tidigt att säga att webrtc verkligen kommer att
slå igenom, men mycket pekar på att det kommer att bli så. Därför är det
lämpligt att redan nu börja tänka på möjligheter, som att samla sina
interna röst- och videosamtal i webbläsarna, men också på hur man ska
skydda sig mot de potentiella säkerhetsriskerna.




Om webrtc får spridd användning, får vi alla ändra på vår uppfattning om vad en webbläsare är och vad den kan göra. 
 

Smarta videomöten i molnet - TechWorld

Smarta videomöten i molnet - TechWorld



Med en bra videomöteslösning kan anställda vara frånvarande men
ändå närvarande. TechWorlds expert Mattias Inghe har testat fem tjänster
du kan komma igång med utan krångel.




Hösten 2010 gjorde vi ett test av videokonferenssystem,
för att se hur sådana lösningar kunde se ut om man inte ville
skaffa egen server för ändamålet. Redan då hade det börjat snackas om
molnlösningar och vi hittade flera lösningar där företaget inte behövde
investera i extra servrar för it-avdelningen att böka med.


Nu har det gått fyra år och vi ville
åter igen besöka den här branschen för att se om det skett något nytt.
Vi märker att tekniken har tagit flera kliv framåt. Den mobila
bandbredden har ökat, speciellt med 4g, men även 3g-tekniken har
vässats rejält, vilket gör att det är enklare att koppla upp sig på
distans

med mobila klienter – datorer med mobilt bredbandsmodem, surfplattor och smartphones.


Nya stora aktörer som Google och
Adobe har dykt upp på marknaden med tjänster färdiga för företagsbruk,
och många traditionella videokonferens-leverantörer har
förenklat hanteringen och förbättrat funktionerna.


 


Scenario

Företaget har cirka
100 anställda, alla med personlig Windows-pc och jobbtelefon, en del
Android och andra Iphones. E-post och gruppfunktioner sköts i dag
med Outlook och lokal Microsoft Exchange-server. Hälften av

de anställda jobbar på samma kontor, och hälften reser runt i landet som säljare, utbildare och servicepersonal.


Företaget vill nu hitta en lösning
där samtliga anställda, samt en del externa partners, konsulter
och kunder, kan delta i mindre möten på distans via webbkamera. Det ska
helst fungera både helt online och i

fysiska mötesrum med fast skärm och kamera.
 

Kvar i samma hjulspår

Men vi upptäckte också att en hel del leverantörer kör på i gamla
hjulspår. De klassiska videokonferensexperterna Cisco, Tandberg och
Polycom jobbar mestadels kvar på samma sätt som förut, utan egen tjänst,
utan i stället med lokala svenska partners som står för infrastrukturen
och sätter ihop sina egna tjänstepaket med olika klientlösningar för
pc, mobiler och plattor kombinerat med till exempel Polycoms terminaler
för mötesrum på kontoret.


Här har vi testat sex stycken
lösningar som alla levererar videomöten som tjänst, med olika
funktionsutbud, tekniska lösningar, och abonnemangs-former. Tjänsterna
vi valt att titta på är dels lösningarna från de stora mjukvarujättarna
Microsoft, Google och Adobe, dels ett par av de svenska
leverantörerna med etablerad teknik från företag som Polycom och Cisco i

infrastrukturen.


Vi har fokuserat på hur tjänsterna
fungerar ut ett administrationsperspektiv och hur upplevelsen
för slutanvändaren är, om man ansluter till helt virtuella mötesrum med
andra datorer eller mobila klienter, eller ska ansluta till en digital terminal i ett mötesrum på arbetsplatsen.



Så gjorde vi testet

Tjänsterna testades på tre separata klienter:

• stationär pc med Windows 8.1, fyrkärnig Intel Core i5, 50 megabit per  
   sekund-uppkoppling, Microsoft Lifecam 720p-webbkamera och en separat
 bordsmikrofon.

• bärbar pc med Windows 7, dubbelkärnig Core i3 och   wifi-uppkoppling.

• Sony Xperia Z3 smartphone med Android 4.4 och

  lteuppkoppling.


I testet bedömdes bild- och ljudkvalitet manuellt. Vid användning av webbgränssnitt använde vi den av tjänsten rekommenderade webbläsaren. 
 

Adobe Connect

Connect är ett system utan separat klientprogram – allt sker
i webbläsaren med ett Flash-baserat gränssnitt. Det gör att tjänsten är
kompatibel med de allra flesta system, från Windows och Mac OS till
Linux- och Solaris-datorer.

Connect går liksom flera av testdeltagarna att köpa och installera som
lokal server, men här har vi valt att titta på en tjänstelösning på
Adobes europeiska serverkluster.


Adobe säljer inte Connect direkt
till kunder i Sverige utan det sköts av lokala partnern Wezupport, som
både levererar lokala installationer och förmedlar Connect som tjänst.


Att allt är webbaserat innebär att
utrullning till användarna på företaget är minimalt ansträngande, ett
mejl med en webbadress är allt de behöver för att komma igång.
Dessutom finns separata appar för Android och IOS om man vill koppla upp
sig via telefon eller platta.

I Adobe Connect
kan man göra det mesta – samarbeta på en whiteboard, dela filer, skicka
textmeddelanden, lägga upp anteckningsblock, göra omröstningar och
mycket, mycket mer.


 


Inte utan bryggor

Connect är ett system med proprietär teknik som inte kör på
de etablerade marknadsstandarderna som h.264 och sipadressering. Det
innebär att man inte kan ”ringa upp” till exempel en Polycom-klient
eller Lync-användare, något som många större företag efterfrågar. I alla
fall inte utan tredje parts brygglösningar.


Det här begränsar dock utbudet av
videosystem för konferensrum till sådana som är baserade på en pc
med mikrofon och webbkamera. Å andra sidan är det inte så
viktigt, eftersom även externa användare utan konto i systemet
enkelt kan bjudas in och delta i möten. Allt de behöver är
en internet-uppkoppling och en webbläsare.


Adobe Connect är testets i särklass mest funktionsfyllda system, och själva videodelen är bara en komponent bland många för samarbeten online.


En användare kan skapa flera
permanenta möten som alla är ett virtuellt skrivbord där ett tjugotal
”hubbar” med olika funktioner kan placeras. Videochatt är en av dessa
hubbar, sedan finns skärmdelning, textchatt,
mediaspelare, röstningsmodul, och så vidare.


Det finns en handfull färdiga
förinställda layouter för till exempel presentation med ett stort
fönster i mitten för exempelvis en Powerpoint. Eller så komponerar man
ihop sin egen layout av valfria hubbar.

 

Värd eller deltagare

En deltagare är antingen mötesvärd eller kallas just deltagare.
Mötesvärden kan styra layout, vilka hubbar som används, vilka deltagare
som ska synas och höras, och kan också ”uppgradera” deltagare till
värdar. Det hela är relativt intuitivt, och den som vill lägga ner tid
och lära sig finesserna

kan få ut mycket nytta av funktionsrikedomen.


Mötesvärdar kan bland annat kommunicera privat vid sidan av det offentliga mötet, förladda och förhandsvisa innehåll innan det presenteras.


Men det kan också bli överväldigande
och rörigt om allt man egentligen behövde var ett snabbt och enkelt
videosamtal mellan två eller flera personer. Möten kan spelas in, och du
kan också redigera de inspelade

mötena så att till exempel deltagarnamn döljs innan det visas upp eller exporteras som videofil.


Mobilapparna till IOS och Android
fungerar precis som webbappen, och speglar dess layout och
hubb-placering. Det är smart och kompetent, men har en tendens att bli
rörigt på en allt för liten skärm, och det är inte alltid all relevant
information får plats.

 

Kräver mycket bandbredd

Vi upplever videokvaliteten som godkänd men noterar att den tar en hel
del bandbredd jämfört med en del av konkurrenterna. Bandbreddskravet
ökar för slutanvändaren beroende på hur många videofönster som visas.
512 kilobit per sekund är minimikravet, och för ett möte med 6 deltagare
och bra

bildkvalitet rekommenderar Adobe 2 megabit per sekund.


Det finns två abonnemangsformer för
Adobe Connect som molntjänst. ”Namngiven användare” är den ena, där ett
konto (licensägarens) skapar mötesrum. Övriga användare kan inte skapa
mötesrum. men man har ett stort antal "stolar", upp till 100 deltagare.
Det här blir prisvärt per stol i en organisation där webbmöten är
planerade och ganska centralstyrda. Ju fler som behöver kunna skapa
möten och skicka inbjudningar, till exempel olika avdelningschefer,
desto fler licenser behövs.


Den andra formen kallas ”Samtidiga
användare”. I den kan alla användare skapa rum, men man har ett
begränsat totalt antal ”stolar”, alltså parallella användare som deltar i
möten. En licens är en "stol". Det här passar företag som behöver
snabba möten mellan färre personer, och man inte alltid kan gå
via central admin. Ju fler som behöver ha möten samtidigt, desto fler
licenser.

 

 

Google Apps for Work

Om du kör företagets e-post på eget domän i Google Apps for Work
(tidigare Google Apps for Business) har du där redan en grundläggande
videomötes-funktion – det är kort och gott samma Google Hangouts som
alla användare av Gmail eller en Android-telefon får gratis.


Man har möjlighet att ringa upp
andra Google-konton och delta i chatt, röstsamtal eller videosamtal i
grupper upp till 100 deltagare. Vid videosamtal begränsas man till
videoström från de 10 mest aktiva deltagarna. Det finns också möjlighet
att via Google Plus skapa webbsändningar där ett gruppsamtal strömmas
live via Youtube. De sändningarna spelas också in.


Men det finns vissa skillnader på
det publika Hangouts och det som finns i Apps for Work. Du som
administratör för organisationens Google-konton kan få bättre kontroll
på hur och när Hangouts används, och du kan schemalägga möten
i Google-kalendern och få viss användarstatistik. Det finns också ett
insticksprogram för Microsoft Outlook, för att schemalägga
Hangouts-möten i Outlook-kalendern.



Google Hangouts i
Google Apple for Work är densamma som även finns gratis för privat
bruk, men med central kontoadministration och en del experimentella
insticksfunktioner blockerade.


 


Missar massor av appar

Hangouts för Work har också färre funktioner i klienten. Du har inte
tillgång till en hel uppsjö extra appar, till exempel delning av
Youtube-klipp, som finns i privata Hangouts. Du kan textchatta och
skärmdela dina öppna fönster på datorn, men det är allt.


Google använder egenutvecklade men
öppna omkodare vp8 för videoöverföring i stället för branschstandarden
h.264. En orsak till det är att Google vill göra Hangouts tillgängligt
för så många olika klienter som möjligt, däribland
prestandasvaga Android-telefoner och Chromebooks, och vp8 ska
kunna leverera 720p hd-kvalitet med lägre utnyttjande av systemresurser.


Den kanske mest uppenbara nackdelen
med Hangouts som videomötes-plattform är att det internt inom
Google-världen fungerar bra, men att varje användare måste ha ett
Googlekonto. Att bjuda in deltagare till samtal som varken har
Gmail privat eller på jobbet, eller som inte vill använda sitt privata

Google-konto, är inte ett alternativ – så länge man inte använder sig av
vanlig telefoni. Det går nämligen att ringa till telefoner med lokal
taxa.

 

Inte kompatibelt med rum

Med egen videoomkodare och eget adresseringssystem är Google Hangouts
inte kompatibelt med de flesta stora videorumssystem. Enheter som är
baserade på en pc och standard-webbkamera fungerar, och Google har i år
lanserat en egen konferensrumslösning kallad Chromebox for Meetings, ett

enkelt sätt att sätta upp Hangouts-kompatibel klient i ett konferensrum med Chrome OS-dator, kamera och mikrofon.


Det är i dagsläget oklart om den kan
levereras till Sverige, men den går att beställa även av svenska
företag via Googles webb. Hanteringen av användare i Apps for Work är
relativt enkel. Har du Exchange-server för företagets e-post kan du
lätt importera konton därifrån, och i Googles system finns
goda möjligheter att dela in kontona i grupper, sätta roller och

rättigheter.


Men Hangouts är inget alternativ för
den som vill vara kvar i sin gamla mejl- och kalenderstruktur. För att
använda det här systemet på ett någorlunda praktiskt sätt bör
organisationen använda hela Apps for Work i vardagen, även för
mejl, kalender och gruppfunktioner. Du startar samtal från

Gmailgränssnittet eller Google Plus. Allt går smidigt om alla anställda
ändå använder de funktionerna – allt blir väldigt omständligt annars.


 

Microsoft Lync Online

När vi testade videomötestjänster senast hade Microsoft Lync precis
blivit ett begrepp, och nu fyra år senare är det den video
och chattlösning som många företag, stora som små, har anammat. Och det
är inte så konstigt, med tanke på Microsofts övriga dominans inom pc-
och kontorsvärlden.


Lync är tätt integrerat med andra
Microsoftprodukter, och blir det naturliga valet för många av de företag
som vill gå ifrån att användarna använder privata Skype-klienter
för videokommunikation.



Lync ingår i Business Premium- och Enterprise-versionerna av Office 365.
I ett medelstort företag med upp till 300 användare kostar hela den
sviten 86,60 kronor per användare och månad. Det går också att för en
mindre slant komplettera med Lync Online separat om du sitter med
vanliga fasta

Officelicenser eller inte behöver Office för alla användare, men mest prisvärt blir det i kombination med Office 365.


Många videolösningar i dag har
lämnat separata Windowsprogram därhän och övergått till
enbart webbgränssnitt och mobilappar, men Lync är ett program
som installeras och körs på datorn.


Det finns också en Lync Web App för
den som inte har tillgång till sin dator med Lync, eller för externa
användare som då tillfälligt kan bjudas in och delta i möten.



Lync har på
några få år blivit en central del av många företags
kommunikationslösning. Det är lätt att först varför. Gott om smarta
funktioner, relativt billig och lätt att integrera med de
Microsoftprodukter man redan har.


 


Direkt från Lync-klienten

Tack vare sin starka marknadsställning är också flera andra videosystem
Lync-kompatibla, så att du kan ansluta in i deras möten direkt från en
Lync-klient. I och med version 2013 av Lync-klienten samma
h.264-standard för mediaströmning som ett flertal andra
videokonferenssystem, vilket alltså underlättar kompatibiliteten med
dessa. Sådana är ofta också kompatibla

med Lync 2010, men med sämre bildkvalitet och begränsad funktionalitet.


Den som är bekant med Office 360
finner troligen inga problem med att hantera användare i Lync Online, de
kan importeras från Exchange Server och Active Directory, och det är
snabbt och smidigt då man håller sig i Microsoft-miljö.


Kontohanteringen för den som köper Lync separat är rättfram – du får en pott med icenser, en per användare, och kopplar dem till e-postadresser.


Lync är främst tänkt att köras som
installerad klient på en persondator med webbkamera. Det finns också en
webbaserad klient, men den är primärt lämplig när man vill bjuda in
externa gäster till möten.


Funktionerna är desamma i båda
klienterna, förutom att datorklienten har en extra del, en kontaktlista
med företagets registrerade användare och användarens egna
inlagda kontakter. Tanken är att användarna har den listan igång
på datorn konstant, kan signalera tillgänglighetsstatus och snabbt

starta textchatt, röstsamtal eller videomöte med en eller flera personer.


Lync har också av naturliga skäl mycket bra koppling till Outlook för schemaläggning och inbjudning till möten.


Förutom videosamtal får deltagarna
ett användbart knippe funktioner för att dela innehåll och göra
presentationer. Skärmdelning och delning av enskilda program på datorn
är självklara, sedan får man också tillgång till en whiteboard,
ett speciellt Powerpoint-läge, omröstningsverktyg, möjlighet att

spara ner whiteboard-sessioner till Onenote, dela
befintliga Onenote-dokument, samt dela valfria filer via Onedrive
eller Sharepoint. Det är inte ett lika enormt funktionsutbud som i Adobe
Connect, men det är i stället lite mer snabbhanterat och lättare att
överblicka.


Mobila klienter för Lync finns till
Android, IOS och Windows Phone. De har samma funktioner i grunden
som skrivbordsklienten, med undantaget att du har begränsade möjligheter
att delta i delningsfunktionerna.


 

Ricoh Cloud 2 Meet

Cloud 2 Meet är en av flera tjänstepaket sammansatta och sålda av lokala
svenska leverantörer. De använder sig av standardiserad infrastruktur,
servrar och bryggor från leverantörer som Cisco och Polycom, och
tillhandhåller också ett rett utbud av konferensrumshårdvara som man kan
koppla till systemen.


Ricoh är kanske mest kända som skrivarleverantör, men har ett brett utbud av tjänster inom dokumenthantering och kommunikation för företag.


Cloud 2 Meet är en av dessa, en
relativt enkel men effektiv mötestjänst som fokuserar på bra bild- och
ljudkvalitet, bra kompatibilitet med andra system och minimalt krångel
både för slutanvändare och för it-avdelningen. Faktum är att det
inte finns någon administrations- och kontohanteringsdel för

företaget, i stället skickas en lista namn till Ricoh och de registrerar användare i systemet.


Varje användare blir värd i sitt
eget mötesrum som har en url för anslutning via webbgränssnitt och en
adress enligt sipstandard med vilken de flesta stora mötesrumsklienter,
och även folk som sitter med Microsoft Lync, kan ansluta.

Ett mötesrum har två lägen, antingen är du värd och har vissa
kontroll-möjligheter, eller så är du gäst. Vilket du är bestäms av en
pin-kod vald av mötesägaren som du matar in när du ansluter.


Licensformen är densamma som Adobe
Connects ”Samtliga användare”. Man betalar för ett fast antal parallella
samtal, som kan fördelas på fritt antal möten. Skulle ett företag
överskrida sitt licensierade maxantal tillfälligt med några ”stolar”
är systemet flexibelt. Alla får delta, men man får betala extra för det
retroaktivt.



Webbgränssnittet webrtc som
Ricoh använder fungerar i dagsläget inte i Internet Explorer, men desto
bättre i Chrome. Det finns ingen mobilapp för samtal, men webrtc
fungerar hjälpligt i Chrome på Android.


 


Byggt på öppen klient

Cloud 2 Meet är byggt på öppna webbklienten webrtc och en speciell
gateway från ett företag som heter Pexip – den som möjliggör anslutning
med webrtc och den enkla och öppna mötesstrukturen.


Webrtc har ett redigt gränssnitt
utan särskilt mycket lulllull. Det är gjort för att se bra ut på olika
typer och storlekar av skärmar. Funktionsmässigt är man här begränsad
till skärmdelning, antingen i helskärm eller utvalda fönster.


Webrtc fungerar bäst i Chrome, men
de flesta funktionerna har också stöd i Firefox och Opera. Det fungerar i
dagsläget inte alls i Internet Explorer eller Safari – det
finns insticksprogram från tredjepart som ger webrtc-stöd även i

dessa, men det kör du på egen risk.


Cloud2Meet är inte lika väl anpassat
för mobila klienter som de övriga lösningarna. Appen Pexip har i
dagsläget ingen videosamtalsfunktion, det är bara en översikt
över mötesdeltagare och en skärm som den som deltar utan en pc kan visa
presentationer på. Tanken är att du i stället ringer in till tjänsten
med vanlig telefoni. Ricoh tillhandahåller svenskt nummer för
uppringning.

 

Videoapp är på väg

Ricoh meddelar att appar för videosamtal är på väg och kommer att
adderas till funktionsutbudet under 2015. Men det går faktiskt redan i
dag bra att delta i videosamtal via

surfplattor och till och med mobiltelefoner som kör Android 4.3 eller
nyare och har Chrome som webbläsare. Webrtc fungerar då utmärkt för
videomöten och ser precis likadant ut som i datorn, så länge man valt
”Begär skrivbords-version” i appens inställningsmeny.


Undantaget att funktionen för
skärmdelning inte fungerar, tillägget för det går inte att installera i
Chrome för Android. Du kan titta på andras presentationer, men inte
skicka egna.


Webrtc stödjer inte officiellt
Chrome i Android och Ricoh ger inte support på det, men för Android-vana
användare kan det vara ett plus att möjligheten finns.


Läs mer om webrtc här

 

Elisa Videra Personal Telepresence

Den sista tjänsten vi tittar på är Personal Telepresence från Elisa
Videra, ett system som är baserat på infrastruktur och klientprogram
från Vidyo. Det är faktiskt samma företag som även står bakom tekniken i
Google Hangouts, men tjänsterna och funktionerna skiljer sig åt på
flera avgörande sätt.


Vidyo Desktop är ett klientprogram
för Windows, Mac OS och Linux. Det har samma uppbyggnad som Microsoft
Lync, alltså en kontaktlista där användare kan se om kollegor
är tillgängliga för samtal och sedan fritt starta tvåparts-
eller gruppsamtal.


Det finns precis som för Lync också en webbklient, men den är även här tänkt främst för att bjuda in externa deltagare till möten.


Klienten i sig har inga direkt
avancerade funktioner. Du kan textchatta parallellt med mötet och du kan
dela din skärm eller ett aktivt program i ett presentationsfönster på
samma sätt som i Google Hangouts och Ricoh Cloud 2 Meet.


Utöver det finns en webbaserad del kopplad till mötet, där mötets ägare kan få överblick, bjuda in fler deltagare och hantera inspelningar.


Företaget köper licenser utifrån
antalet registrerade användare och kan administrera dessa i en
behändig webbportal, på samma sätt som i till exempel Lync.


Användarkonton kan kopplas till
företagets Active Directory med saml, eller hanteras manuellt utan
större bekymmer, i alla fall om det är en mindre organisation.
Vidyos gateway öppnar också för att ansluta telefonsamtal och
andra h.264- och sip-baserade videosystem. Varje möte får då en
sipadress som går att ringa upp.



Elisa Videras klient
Vidyo har begränsad funktionalitet, men det som den gör, det gör den
med beröm. Framförallt ljud- och bildkvalitet i samtal och responsen i
presentationsläget är i toppklass.


 


Överlägsen kvalitet

Det mest positiva med Elisa Videras lösning är att videokvaliteten är på
topp. Vi upplever den som snäppet bättre än de andra lösningarna vi
testade i alla lägen. Färre kompressionsartefakter i bildöverföringen,
lägre latens i samtalen (det är alltid några irriterande tiondelars
fördröjning i videosamtal över internet, så allt som minskar det är
positivt) och framförallt snabbare

respons i skärmdelningsfunktionen.


Om det här beror hårdvara på Elisa
Videras sida eller någonting i Vidyo-klienterna låter vi vara osagt. Men
med samma klienter och uppkoppling som vi använde för att testa de
andra tjänsterna var skillnaden påtaglig. Alla duger gott och väl, men i
Vidyo är snäppet snyggare.


Vidyo finns också som sagt som app
till Android och IOS. Vi testade bägge och tycker att de fungerar
problemfritt. Elisa Videra säljer även Vidyos lösningar för konferensrum
och dedikerade videomöteshårdvara för skrivbordet. Köper man sådana får
de helt enkelt en egen licens och blir en separat användare i
kontaktlistan.


Kostnaden per användare är betydligt
högre för Elisa Videra Personal Telepresence än för till exempel Lync.
Det här är en tjänst för företag som värdesätter den högre
bildkvaliteten, kompatibiliteten och möjligheten att utöka med
riktigt telepresence-utrustning.

 

Test videomöten

Testresultatet. (klicka på bilden för att förstora den)


 

TechWorlds slutsats                       

Det är väldigt stor skillnad på de olika tjänsterna, men inte vad gäller
kvalitet. Skillnaden ligger snarare i hur de olika leverantörerna
angriper det här med videomöten.


Microsoft, Google och Videra ger oss
lösningar där videomötet är en flerpartsversion av ett videosamtal
mellan två. I vissa fall känns det i sin tur som ett mervärde till
ip-telefoni och textmeddelanden, speciellt i Google Hangouts och Lync.



Ricoh Cloud 2 Meet känns snarare som
en anpassning av stora telepresence-system och fasta konferensrum
för personliga klienter, och Adobe Connect som raka motsatsen,
en virtuell mötesvärld byggd från grunden, med mängder av funktioner,
men med ett slutet ekosystem som är svårt att kombinera med ett fysiskt
mötesrum.



Det här gör det svårt att jämföra produkterna, och det blir inte lättare
av att licensmodellerna är nästan lika många som leverantörerna.


Vad som är bäst för dig beror mycket
på hur ditt företag är organiserat, vilka som behöver kunna skapa
möten, och om man kan hushålla med resurserna eller behöver
flexibel tillgång.


Vi imponeras av Adobe Connect, men
inser också att det är en överdrivet komplex lösning för
många. Användarvänligheten i Ricoh Cloud 2 Meeting är också lockande,
men de har en bit kvar på den mobila sidan innan tjänsten känns
komplett.


Vi utser Lync Online som det bästa
alternativet för vårt tänkta scenario – speciellt om man samtidigt tar
klivet till Office 360 och Exchange i molnet.



Andra alternativ erbjuder bättre
bild, fler funktioner och bättre möjlighet att ansluta avancerade
konferensrumsklienter, men Lync har mycket gratis av att vara just
en Microsoftprodukt, vilket innebär att den är bra integrerad med andra Microsoftprodukter som de flesta företag har, till exempel Active
Directory, Office och Exchange. Man får en välfungerande och mångsidig
lösning med låg kostnad per användare och i en relativt liten
organisation är det en bra affär.




 













 

torsdag 11 december 2014

Därför är statsfinansierade attacker ett ökande hot - Computer Sweden

Därför är statsfinansierade attacker ett ökande hot - Computer Sweden



Statsfinansierade attacker från utländska myndigheter är svårare
att hantera och farligare än attacker från cybervandaler och
kriminella. Här är tio skäl varför så är fallet.




Attacker från olika länder är farligare än vanliga attacker från nätbrottslingar.
Statsfinansierade hackare är
sådana som har myndigheter, ofta i andra länder, bakom sig. Här är de
tio främsta kännetecknen för sådana hackare och varför de är så farliga,
enligt amerikanska tidningen CSO.


1. Statsfinansierade hackare söker
överallt. Cybervandaler vill förstöra och cyberkriminella är oftast ute
efter pengar. Statsfinansierade hackare har många olika mål och använder
allt från slutna databaser till publika sajter för att få tag i all
information de kan.


– Hackarna har inga problem med att
attackera ambassader och relaterade myndigheter för att få tag i
politiskt relevant information, säger Jaime Blasco, som är säkerhetschef
på Alien Vault.


Även privata företag hotas av
exempelvis affärsspionage. Information av personlig karaktär är särskilt
intressant då den kan fungera som en dörröppnare för att hacka sig in
hos andra företag.


2. Attackerna sker skoningslöst.
Ibland utgör de maktdemonstrationer eller hämndaktioner. Det kan handla
om attacker mot elkraftnät, oljeledningar eller kärnkraftsreaktorer.


– Hackarna vill skapa kaos, sabotera
kommunikationssystem, eller slå ut hela nationers ekonomiska system där
syftet ofta är att skada ryktet hos statsrelaterade institutioner hos
måltavlorna, säger Jeff Williams, som är teknikchef på Contrast
Security.


3. Tidshorisonterna är långa.
Cyberkriminella och vandaler vill se snabba effekter.
Kreditkortuppgifter är bara värdefulla en kort period, säger Carl
Wright, som är vd för säkerhetsföretaget Trap X.


– Förr eller senare spärras kreditkortet och ett nytt utfärdas, säger han.

Tålamodet är större hos en statssponsrade hackare. De kan vänta och slå
till när tidpunkten är den rätta, säger Ben Johnson, som är
chefssäkerhetsanalytiker på Bit 9.


4. Attackerna är väl dolda. Enligt
årets säkerhetsrapport från Verizon så skedde attackerna i 84 procent av
fallen från tredje part. Kreditkortsdata som stjäls leder till att
mängder av tredjepartsföretag blir involverade. Konsumenter varnas
relativt snabbt. Vid stöld av exempelvis affärshemligheter från
statssponsrade hackare kan det dröja flera månader innan måltavlan blir
varse.


5. Attacker kan bli fysiska.
Kostnaderna för att genomföra fysiska attacker är ofta stora, liksom
riskerna. För en vanlig hackare är det lätt att komma åt en vd med en
telefon som kan hackas. Resurserna är mer omfattande vid statligt
genomförda attacker. Hackarna kan gå så långt att de försöker att boka
möten med sina måltavlor.


6. Infrastrukturen kan förändras. I
Ryssland har man hittat falska mobilmaster som kan vara rena
hackarverktygen. Kommunikationen till dem kan snappas upp av
myndigheter. Minibasstationer kan bäras i en handväska och ställas ut på
strategiska ställen.


7. Attackerna är tajmade och
målinriktade. Politiskt motiverade hackare sker då förövarna kan uppnå
strategiska fördelar, inte främst ekonomiska. Dessa bevakar sina offer,
oavsett om det är företag, anställda eller andra, tills det är rätt tid
att skrida till verket.


8. De är välorganiserade.
Finansiellt motiverade hackare är ofta tillfälligt organiserade. Men
statligt sponsrade hackare kan ha många andra personer bakom sig. De kan
arbeta dygnet runt, i skift och enligt väldefinierade processer.


9. Hackarna har omfattande
utvecklarkapacitet. Ofta finns det stora resurser bakom attacker.
Exempelvis kan förövarna utnyttja helt okända och oåtgärdade sårbarheter
i etablerad mjukvara och utveckla specialkod för att utnyttja dessa.


10. Attackerna ändrar
säkerhetsagendan. De flesta företag är bara beredda på vad de upplever
vara det största säkerhetshotet: säkerhetsrevisionerna. Föreställningen
är att allt är bra om man bara klarar dem kan bli ödeläggande.


Ofta bygger säkerhetsrevisionerna
analysmetoder som är mindre sofistikerade än vad som är fallet med
verkliga attacker och de sker efter regler och standarder som är
föråldrade. De flesta organisationer har en otillräcklig beredskap när
det gäller att möta exempelvis automatiserade hackarverktyg. Attackerna
kan genomföras på ett sådant sätt att de tvingar användarna att
omdefiniera sina säkerhetsagendor. 

onsdag 10 december 2014

Fem integritetsfällor med Big data - Computer Sweden

Fem integritetsfällor med Big data - Computer Sweden



Big data kan driva affärerna mot smartare kampanjer och ökad
kundinteraktion. Samtidigt så måste företagen balansera på en lövtunn
lina mellan affärsnytta och integritetskränkningar.  




Flera svenska storföretag har redan
lämnat startgroparna och kör analyser av Big data i skarpt läge.
Handelsjättar som Coop och ICA har redan dragit igång projekt, liksom
flera tillverkande företag.


Insamlade och lagrade data kan ge
oerhörda affärsfördelar, men också medföra integritetsproblem. Varje
användare släpper dagligen ifrån sig tusentals datapunkter från olika
ställen och apparater i form av meddelanden, sajtinteraktioner och
aktiviteter som träning, inköp och restaurangbesök.


Organisationen Epic och
integritetsexperten Rebecca Herold, som är vd för rådgivningsföretaget
The Privacy Professor har släppt ett antal riktlinjer för
integritetsskydd från företagens sida. Dessa innefattar:


1. Diskriminering


Enligt Epic skapar den ökande
användningen av prediktiva analyser i offentlig och privat sektor nya
förutsättningar att ha koll på exempelvis privatpersoners
kreditkortsinnehav och deras yrkesstatus. Prediktiva analyser kan
framför allt ha en negativ påverkan på medborgarnas rätt till ett
privatliv. Men det öppnar också för olika typer av diskriminering på
vaga grunder.


– Big data öpppnar för diskriminerande beslut som fattas på svag grund, säger Rebecka Herald, till IDG News.


Besluten kan omfatta allt från anställningar till befordringsbeslut.


2. Intrång  


Sony har drabbats hårt av
hackarintrång, men även Target och JP Morgan, liksom svenska Nordea. Den
direkta skadan av attackerna förvärras ofta av ett försämrat rykte, som
inte bara drabbar den enskilda aktören, utan kan slå mot hela branscher
i form av minskad tillit.


Ett klassiskt exempel är den gravida
kvinna som fick marknadserbjudanden innan hon hade berättat om sitt
havandeskap för den övriga familjen. Samma sak kan ske när det gäller
sexuella preferenser eller sjukdomar, som cancer.


3. Anonymitetsproblem  


Begreppet anonymitet måste tas med
en nypa salt i en väg av Big data. Även om data är anonymiserade, så går
det att samköra olika datauppsättningar och få fram individuella
profiler. Därför måste man på förhand bestämma sig för att vissa
egenskaper kanske måste raderas, för att skydda anonymitet.


Annars kan mänskliga individer identifieras vid samkörning av data som inte innehåller några namn.


4. Storebrorssamhälle  


Medborgare i de flesta länder hamnar
i allt fler databaser. Polisiära register kan innehålla personligt
identifierbar information, inklusive namn, inklusive alias, liksom
uppgifter om etnisk tillhörighet, kön, sexuell orientering, liksom
födelseort- och datum, Men informationen kan även avse passnummer,
adresser, fotografier, fingeravtryck, samt finansiell information
avseende bankkonton, och annat.


5. Datahandel  


Mängder av företag samlar in och
säljer konsumentprofiler. En del, som de större sociala nätverken, har
användarvillkor som måste accepteras. Andra företag agerar på ett sätt
som inte är i enlighet med lagar och regler. Informationshandlarna tar
sällan ansvar för att data är korrekta eller för vad dessa används till.
Big data kan ofta innehålla felaktig information eller bygga på
datamodeller som inte stämmer på individnivå.
 

söndag 7 december 2014

Openstack gör City Networks moln superflexibelt - Computer Sweden

Openstack gör City Networks moln superflexibelt - Computer Sweden




Svenska City Network är inte bara tidigt ute med
infrastrukturtjänster baserade på Openstack. Molnleverantören erbjuder
dem från tre olika datacenter, varav två finns i Sverige. Det ska ge
flexibilitet för kunder som vill ha kvar sina data i Europa.




Ett av syftena med molnstandarden
Openstack är att öka flexibiliteten för molnanvändning. Tanken är att
det ska gå att flytta tillämpningar mellan olika molnleverantörer som
bygger sina tjänster på Openstack och till och med att blanda
Openstackbaserade infrastrukturtjänster från olika molnleverantörer i en
lösning. Svenska City Network spär på flexibiliteten med att erbjuda
Openstackbaserade tjänster som virtuella servrar, lagring och databaser
från flera datacenter som finns i Europa, något man säger sig vara först
med bland europeiska leverantörer.


Relaterat: BMW väljer Openstack framför egenutvecklat


Till att börja med handlar det om
tre datacenter, i Stockholm, Karlskrona och London. Under nästa år ska
Frankfurt, Paris och Madrid tillkomma. Datacentren drivs av Interxion.


– Vi inleder ett betaprogram i dag
och kommer att köra det under december. I januari kör vi i gång på bred
front, säger Johan Christenson, vd på City Network.


Hur fungerar det i praktiken? Måste kunderna ”flytta” lösningar till Openstack?


– Det krävs inte någon insats av
kunderna, användarupplevelsen är den samma och de drar full nytta av
snabbheten och flexibiliteten som molnbaserad infrastruktur på Openstack
ger.


Vilka praktiska fördelar kommer av att ni baserar era lösningar på Openstack?


– Det innebär att en fantastisk
flora av funktionalitet blir tillgänglig. Det går till exempel att
flytta virtuella servrar mellan datacenter och att ändra storlek för
dem. De här funktionerna är transparenta för användaren.


City Network har skapat egna
administrationsverktyg baserade på de programmeringsgränssnitt som är
definierade i Openstackstandarden. Att Johan Christenson nämner
möjligheten att flytta virtuella servrar på ett smidigt sätt är
naturligtvis ingen slump. För kunder som har varierande kapacitetskrav,
och även krav på att kunna fördela driften på bestämda geografiska
platser vid bestämda tidpunkter, är det en viktig funktion.


Relaterat: Därför kraschade Azure


Att de olika datacenter som drift
kan fördelas på finnas inom EU är viktigt med tanke på att framför allt
myndigheter vill vara säkra på att data finns kvar inom unionens
gränser. Även faktumet att City Network inte är USA-ägt är en fördel på
den svenska marknaden.


– Vi har egna förbindelser mellan
datacentren. En kund kan skapa ett privat nätverk fördelat på flera
datacenter och vara säker på att data aldrig kommer ut på internet,
säger Johan Christenson. 

torsdag 4 december 2014

Crossfit blev lördagspasset - Fys.se

Crossfit blev lördagspasset - Fys.se:



Crossfit blev lördagspasset



Lördagskvällen bjöd på ett besök i en idrottshall för att utöva
crossfit.  Övningarna gjordes i reps om 15-30st beroende på övning.
Egentligen ska crossfitträning vara tidsstyrd men vi tävlade istället
mot varann att hinna färdigt angivet antal först.




Vi gjorde iordning en bana bestående av följande stationer:

-Situps med medicinbollskatt mot vägg

-Squats med medicinboll ståendes på en sorts halv balansboll

-Stående i planka ned till armbåge

-M-hopp på bräda

-Mountainclimb

-Höftlyft med fötter på boll

-Rodd hängandes vågrätt i romerska ringar

-Sax-korshopp




Längre bana än så var det inte, men efter 3 varv var man slut.