fredag 31 oktober 2014

Släng dina data i sjön - Computer Sweden

Släng dina data i sjön - Computer Sweden




En anledning att satsa på en datasjö med låga krav på
struktur är att det ofta blir orimligt jobbigt att skapa ett
traditionellt datalager.




"En
risk är att man överlåter mycket av arbetet till slutanvändarna. Det
kan lätt bli fel. Om man slarvar med dokumentation och styrning kan en
datasjö lätt bli en big data-kyrkogård."
 
– Huvudpunkten med datasjöar
är att it blir en enorm flaskhals om alla data som ska analyseras ska in
i traditionella datalager. Datalager måste förberedas och integreras,
vilket tar tid, säger Jonas Gummesson, beslutsstödsansvarig på Sogeti i
Sverige.


Valet av en datasjöstrategi kan alltså vara framtvingad av livets realiteter. Sådana kompromisser brukar få konsekvenser.


– En risk är att man överlåter
mycket av arbetet till slutanvändarna. Det kan lätt bli fel. Om man
slarvar med dokumentation och styrning kan en datasjö lätt bli en big
data-kyrkogård, säger Jonas Gummesson.


Niklas Johansson ansvarar för leverans av beslutsstödsprojekt på SEB. Han känner väl till tankarna om datasjöar.


– Jag är övertygad om att vi kommer
att satsa på datasjöar. Vi bevakar området, men har inte hunnit
identifiera något bra första projekt.


Vad skulle drivkraften vara för att satsa på en datasjö?


– Strukturerade data tar vi hand om i
dag. Men det finns hur mycket ostrukturerade data som helst som är
svåra att lagra i en relationsdatabas. I framtiden tror jag att
datalager kan samverka med datasjöar som till exempel sköts med Hadoop.


Vilken typ av analyser skulle passa för att sköta med en datasjö?


– I dag vet vi inte vilka analyser
vi vill göra om ett år, men vi vet att vi kommer vilja gå tillbaka i
tiden och analysera historisk information, även information som vi i dag
inte har i våra system.


Nyckeln till framgång är alltså att lagra så mycket data som möjligt. Hur ska man gå till väga rent praktiskt för att komma i gång med datasjöar?


– Jag skulle rekommendera att köra i
gång ett litet pilotprojekt, i vilket man hanterar ett extrakt av en
större datamängd, för att bevisa värdet med strategin, säger Niklas
Johansson.


Ett praktiskt exempel är att
utnyttjainformation som finns i fritextfält. Niklas Johansson nämner
företag inom bilbranschen som analyserar förekomsten av ord och lyckas
identifiera följdfel och hitta rotorsaker. Under service och
reparationer kan de förbättra sina insatser och undvika framtida fel och
reparationer, vilket minskar kostnaden för kunden. Det är också
värdefull information för tillverkare, som kan utveckla bättre bilar.

torsdag 30 oktober 2014

Därför ska du välja en aluminiumfri deodorant | Kurera.se

Därför ska du välja en aluminiumfri deodorant | Kurera.se



Aluminium i antiperspiranter skyddar oss mot svettiga armhålor. Men inte helt riskfritt.

Katarina Johansson, miljöjournalist och författare till böckerna
”Badskumt – gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg” och ”Den onda
badankan” berättar varför. 





En svettig armhåla är tabu och att dofta av annat än parfym är inte
önskvärt. Jakten efter en ständigt ”nyduschad” känsla har gjort att
majoriteten av svenskarna dagligen använder en deodorant eller
antiperspirant. Ju effektivare desto bättre.




Svettfri i upp till 72 timmar

Deodoranten har till uppgift att skydda mot dålig lukt medan en
antiperspirant förhindrar att du svettas. På marknaden säljs idag många
roll-on och sprayvarianter som både motverkar dålig lukt och svettningar
– i upp till 72 timmar. Det effektiva skyddet tillskrivs aluminium.




Bra att svettas

Att svettas är hälsosamt. Det är ett sätt för kroppen att
reglera kroppstemperaturen vid hårt arbete, höga temperaturer i
omgivningen och feber. Det är dessutom ett sätt för kroppen att
eliminera gifter och slaggämnen på. Att svettas är naturligt, bra för
oss och dessutom luktfritt.



– Svetten i sig luktar egentligen inte. Det är när bakterier börjar
bryta ner ämnen i svetten som det kan börja lukta. Och bakterier trivs
ju gärna där det är fuktigt och varmt, som till exempel i en armhåla,
berättar Katarina Johansson.




Svett stoppas med aluminium

Normalt svettas en vuxen en halv liter per dygn men för att
undvika det obehag som svettandet orsakar använder man deodoranter och
antiperspiranter, de senare med tillsats av aluminium.



– Olika aluminumföreningar tillsätts för att de har en förmåga att
liksom drar ihop porerna på huden så att svetten inte kommer ut,
förklarar Katarina.




Hälsofarligt

Att aluminium är effektivt för att motverka svett står klart likväl som man vet att det kan orsaka hudirritation och klåda.



– Aluminiumföreningarna täpper till porerna så effektivt att det kan
orsaka inflammationer i svettkörtlarna och då ge eksem och klåda.  Man
har också sett på djurförsök att de kan tränga in en bit in huden och
eventuellt ansamlas där, men vad det skulle kunna ha för påverkan vet
man inte. Är huden nyrakad eller skadad så är sannolikt risken högre att
antiperspiranten kan irritera, berättar Katarina.




Katarina Johansson närbild ansikte
Katarina Johansson, miljöjournalist och författare. Foto: Sebastian Waldenby

30-50 gånger högre dos än vad som anses riskfritt

Vilka andra hälsorisker användandet av aluminium kan medföra är ännu
oklart. Misstankar om ökad risk för bröstcancer och Alzheimers sjukdom
har funnits men inte kunnat konstateras. Norska myndigheter har dock
uttryckt en oro för människors hälsa gällandet användandet av
antiperspiranter med aluminium efter att ha konstaterat att man kan få i
sig 30 till 50 gånger mer aluminium än vad som anses riskfritt genom
att använda fel deodorant. De vill att EU ska utarbeta gränsvärden för
hur mycket aluminium som ska få finnas i en deodorant.




Aluminiumfritt funkar

Katarina väljer själv aluminiumfritt och tycker att det fungerar bra.



– Jag brukar göra en blandning med lika delar kokosolja, bikarbonat och
majsstärkelse
. Är oljan i fast form, som nu på vintern kan man behöva
smälta den lite på spisen. Eller så köper jag en parfym- och
aluminiumfri deodorant, det finns några stycken att välja på.




Läs mer

Kurera testar: Aluminiumfria deodoranter


Av Johanna Gustafsson

Varför smarta människor blir deprimerade, och vad du kan göra åt det | IHM Business School

Varför smarta människor blir deprimerade, och vad du kan göra åt det | IHM Business School

Henrik Mårtensson

Rådgivare
i strategi- och processfrågor, som hjälper företag att bli lönsammare,
men också att bli roligare arbetsplatser. Jag har en vetenskaplig
grundsyn och arbetar mycket med Systemtänkande. Föreläsare och
författare till böckerna ”Tempo!” och ”LESS!”
 
Den här artikeln var mycket svår att skriva. Om du föredrar att läsa lätta saker om lätta ämnen, bör du skippa att läsa den.




När Robin Williams begick självmord nyligen var det många som skrev
om det. Spekulationerna om varför en av världens mest begåvade komiker
tog livet av sig har varierat från "feghet", ett mindre lyckat uttalande
av ett nyhetsankare, till depression, orsakad bland annat av att Robin
Williams hade diagnosticerats med Parkinsons. "Depression är en sjukdom"
skriver många välmenande människor, och "vi måste börja tala om det".




Det är faktiskt bara rätt till hälften. Depression är ingen sjukdom!
Depression är en samling symptom. Däremot är det rätt att vi måste börja
tala om det.




Depression kan ha många orsaker, till exempel rent fysiska skador på
hjärnan, och genetisk disposition för depression. Den typen av
depression kan behandlas med terapi och medicin. Det finns en tredje
orsak. En orsak som är så tabu att inte ens de som säger att de vill
prata om depression, vill prata om just den.





Det är en typ av depression som drabbar mycket talangfulla och
intelligenta människor. Högintelligenta människor är ofta deprimerade,
men det finns undersökningar som visar att de begår självmord mer sällan
än människor med lägre IQ. En möjlig förklaring är att intelligenta
människor oftare kan hitta konkreta, fungerande lösningar på desperata
problem. De är mer introspektiva och kan övervaka och förstå sina egna
känslomässiga reaktioner på ett sätt som de flesta människor inte kan.
Ytterligare en förklaring är att smarta människor ofta har smarta
vänner. De kan uttrycka sina känslor, och har vänner som förstår vad de
menar. Det skapar säkerhetsventiler som inte alla människor har.





Men, om smarta människor egentligen är mer än genomsnittligt
motståndskraftiga mot depression, vad är det då som gör att de ofta blir
deprimerade? Vad kan man göra åt det som chef?




Låt oss börja med att försöka sätta oss in i hur det är att vara
smart. Jag pratar inte bara om riktiga genier här, utan om människor med
en IQ på ca 120 och uppåt.




Den genomsnittliga IQ-nivån är 100. En person med en IQ på 120 ligger
i de översta fem procenten, men, vi har alla en benägenhet att använda
oss själva som måttstock. En smart person ser ofta sig själv som fullt
normal. För den högintelligente är det normalbegåvade som ser väldigt
konstiga ut: Ogillar att tänka, har problem med enkel matematik, kan
inte konstruera logiska modeller, förstår inte elementär statistik, kan
inte tänka kritiskt, bygger aldrig upp någon högre kompetensnivå på
någonting, är inte nyfikna, har ingen uthållighet när det gäller att
lära sig saker…




För att illustrera skillnaden: Många människor fotograferar vad de
äter och lägger upp bilderna på Facebook. Det brukar se rätt vidrigt ut.
Jag har aldrig riktigt förstått varför man gör så, men jag tänkte i
alla fall prova. Om jag gjorde det själv, kanske jag skulle förstå lite
bättre.




Att bara ta en bild var förstås för tråkigt, så för att göra det lite
intressantare satte jag upp en utmaning för mig själv: Gör ett kort
matlagningsprogram. Spela in och redigera alltihop med en iPad, bara för
att se om det går. För att göra det till en extra utmaning, spela in
både en svensk och en engelsk version samtidigt. Hur det gick? Jotack,
helt ok för en amatörvideo. Om du vill se ett program om hur man lagar
Paccheri med köttfärssås, hör av dig i kommentarerna, så postar jag en
länk.




Poängen är att högpresterande individer anstränger sig mer, nästan
vad det än gäller. Andra gillar ofta resultatet, men de vill inte vara
med i processen.




Innebär det arbete en högpresterande person gör att andra måste ändra
något i sitt sätt att arbeta, blir reaktionen ofta sur: "Så har vi
aldrig gjort förut." Ofta ändrar man tillbaka till det gamla sättet att
göra saker, hur dåligt det gamla sättet än var.

 

Ladda ner din CV, försök vara mer som andra, sluta fantisera, gör som du
blir tillsagd (hur dumt det än är)…


Har du sett filmen Dum och Dummare? Föreställ dig att du lever i en
värld där 19 av 20 personer du möter är som huvudpersonerna i den
filmen.




Det är inte kul att leva i en sådan värld! För många människor är hög
intelligens en förbannelse, en plåga som gör att man aldrig kan passa
in, inte skrattar åt samma saker som andra, inte är överens med andra,
inte kan sitta och småsnacka med andra på partyn… Man blir obekväm
därför att man gör sig besväret att förstå varför, när de flesta bara
accepterar vad som är.




En normal hjärna är designad för att spara energi. När de främre
pannloberna aktiveras, aktiveras också hjärnans smärtcentrum. Det är
därför många människor tycker det är obehagligt att lösa matteproblem.
Det är också därför många människor tycker att det är obehagligt att
tala med intelligenta personer. Det är svårt att följa logiken, att
utvärdera fakta och se samband.




För smarta människor är det inte så kul heller. Det är inte roligt
att lägga fram en logisk tankegång, och se ansiktet på den man pratar
med förvridas i en smärtfylld grimas. Ännu värre när det är vänner,
släktingar och arbetskamrater.


Så, man lär sig. Man lär sig att dölja vad man tänker, alltid hålla
masken. Aldrig släppa garden på jobbet, bland släktingar, när man är ute
bland folk. Bara bland ett litet fåtal människor, de som har samma
åkomma som man själv, kan man slappna av.


En god vän sammanförde mig med en av sina vänner, som är en mycket
duktig matematiker. Min gode vän bor inte i Göteborg, men det gör
matematikern, så vi gick ut och tog en fika tillsammans. Den fikan tog
mer än åtta timmar. Vi var båda så svultna på att tala med någon, utan
att förställa sig, utan att sakta ner, utan att vara rädd för att inte
bli förstådd.




Och, märk väl, så himla smart är jag inte! Problemen är mycket värre för människor med riktigt hög intelligens.




Jag har en vän som är en brilliant programmerare. Han var tidigt i
sin karriär internationell troubleshooter på ett välkänt amerikanskt
teknikföretag, och reste överallt där man hade svårknäckta problem. Han
har fotografiskt minne, talar sju språk, är snäll och trevlig, och
gillar att jobba med andra. Han till och med dansar bra.




Tyvärr var det under många år svårt för honom att få jobb. Ingen
ville anställa honom. Andra programmerare ville inte jobba med honom.
När han berättade om det, var jag först konfunderad. Jag har själv
jobbat med honom, och parprogrammerat med honom. Han är en av de två
bästa parprogrammeringspartners jag någonsin arbetat tillsammans med. Så
varför var han illa omtyckt? Jo, för att när han är med, så är det
ingen som kan behålla några illusioner om sin egen kompetens.




Det kunde för övrigt inte jag heller. Efter att ha jobbat en dag med
honom var min hjärna som en urvriden disktrasa. Nästa dag likadant, och
nästa, och nästa…Jag älskade det! Fantastiska utmaningar, varje dag. En
av de mest lärorika och utvecklande perioderna i mitt liv. För någon med
låg självkänsla däremot, skulle det varit knäckande.




Tyvärr gick det inte att få jobb i Sverige. Till slut flyttade han utomlands för att få ett arbete.


Jag sökte en gång jobb på ett stort svenskt företag. Som en del av
proceduren blev jag intelligenstestad tillsammans med en massa andra
sökande. Efteråt kom två av testarna och tog mig åt sidan. En av dem
frågade:




"Har du någon aning om hur intelligent du är?"


"Nej," svarade jag. Jag var rejält förkyld, det dunkade i huvudet, näsan rann, och jag kände mig allt annat än smart.




Jag fick efter en tid veta att jag inte blivit antagen. Jag antog att
man letat efter smartare personer än mig, men ungefär ett år senare
pratade jag med en rekryterare som kände väl till både testerna och
företaget:


"Testerna används för att sålla bort personer med för hög intelligens och initiativförmåga," sade han.


Man ville helt enkelt inte ha alltför smarta personer bland de
anställda. För stor risk att de kommer med egna idéer. Märk, att detta
var ett teknikföretag.




Intelligenstestet var många år sedan, men jag stötte nyligen på ett
annat "kunskapsföretag" som sållar bort människor med hög kunskapsnivå.
När man anställer chefer sållar man bort sökande med kunskaper i Demings
kunskapsmodell: Systemtänkande, psykologi, variationslära, och
kunskapslära.


Sållar bort! Det är som att söka efter författare och bara anställa analfabeter.




Jag inser att det inte är något direkt mål att ha okunniga chefer,
det är bara det att de som sköter anställningar inte har någon
kunskapsmodell att matcha sökande mot. (Jodå, jag har kollat, det finns
inte någon annan kunskapsmodell heller. Det är verkligen "ingen
kunskapsmodell".) När de stöter på ord de inte känner till, som
"systemtänkande", blir reaktionen negativ.




Det är inte konstigt att intelligenta människor ofta blir
desillusionerade och deprimerade. Man kastar sig ut i arbetslivet för
att göra en insats, hjälpa människor, åstadkomma någonting bra, och får
ganska hårdhänt veta att det enda som räknas är förmågan att passa in i
systemet.




De första åren är effekterna knappt märkbara, men det är lätt att
låta sig nötas ned med tiden. När man är ung tar man strid. När man blir
lite äldre lär man sig att välja vilka strider som är värda att
utkämpas. Så småningom kommer det en tid när man börjar tycka att, trots
att man har precis samma behov av att vara med och höra till som alla
andra människor, så är det bara för jobbigt. Man drar sig undan. Går ur
föreningar, tappar kontakten med vänner, och på jobbet gömmer man sig
inne på kontoret. Man kommer inte med idéer och förslag längre, för man
vet att resultatet bara blir meningslösa bråk.




Behovet av att tänka och göra saker finns kvar, men möjligheten att
få utlopp för energin förtvinar. Samtidigt blir man mer och mer
isolerad.




För några år sedan fick jag en idé: Jag kom på hur man skall sänka
energiförbrukningen i vanliga bostäder med 10-20%. Vis av hur det gått
tidigare, gjorde jag så här: Jag skrev ner idén, skrev ut den på papper,
lade den i ett kuvert, och postade brevet till mig själv. När jag fick
brevet, lade jag det i min bokhylla, och där får det ligga kvar. Jag
tänker inte göra någonting med den. För något år sedan hörde jag om ett
team i USA som jobbar på en nästan identisk idé. Jag önskar dem all
välgång.




Själv väljer jag nu enklare sätt att få utlopp för min kreativa
energi. Jag väljer saker jag kan klara på egen hand, eller med en liten
grupp intresserade vänner. Jag undviker saker som kräver att människor
utanför den innersta kretsen tänker, för det brukar gå illa.




Låter det elakt och egoistiskt? Har jag en alltför mörk människosyn?
Låt mig berätta om senaste gången jag engagerade mig i något viktigt:




Jag arbetade med riskanalys och upptäckte att en produkt på ett
företag hade ett inbyggt fel: Operatören kunde hamna i ett läge där man
måste fatta ett avgörande beslut först, och därefter fick information
som skulle vara underlag för beslutet. Olyckligtvis kunde liv hänga på
operatörens beslut. Fel beslut kunde alltså få dödlig utgång. Jag
började med att undersöka konkurrerande produkter och där var
ordningsföljden korrekt. Sen upptäckte jag att samma procedurfel fanns
inbyggt i nästa generation produkter som företaget höll på att utveckla.




Jag slog larm. Följden: Ingenting! Det var ingen som ville åtgärda
felet, för det kunde ju leda till extra administration. Underförstått:
Man kunde bli tvungen att återkalla redan sålda enheter. Det kunde också
leda till att myndigheter fick ögonen på företaget. Man ville inte ens
åtgärda felet i nästa generation av produkten, för det skulle ju vara
samma sak som att erkänna att någonting inte var bra.




Det här var inte det enda problemet på företaget som kunde leda till
dödsfall. Du kan säkert gissa vad som hände när jag försökte ta upp
sådant till diskussion.




Så, man lär sig!


Depression på grund av sådana här händelser är ingen sjukdom. Det är
bara en normal respons på situationen. När depressionen väl är där, blir
den förstås i sig ytterligare ett skäl att vara deprimerad. Den föder
sig själv. Dessutom, om självkänslan är knuten till förmågan att
prestera, vilket den ofta är, så finns den ständiga oron för att man
skall tappa förmågan att tänka klart, och att orken att göra saker
aldrig skall komma tillbaka.




Så, vad kan du som chef göra för att högintelligenta medarbetare inte skall braka ihop?


Det är faktiskt mycket enkelt: Låt dem blåsa på i motorvägsfart, även om resten av företaget tar sig fram med häst och vagn.




Inom strategi finns en mycket viktig princip, Interaktions- och Isoleringsprincipen:


Stärk kontakter med dina egna styrkor och allierade, isolera dina fiender från varandra.


Principen gäller i krig, schack, kärlek, hämnd, och affärer. Du
behöver stärka banden mellan de högpresterande människorna i din
organisation. Samtidigt måste du isolera dem från de som kan, avsiktligt
eller oavsiktligt, skada dem. Du måste alltså göra det lätt för de
högpresterande att hitta varandra, och själva organisera sig. Du måste
också skydda dem, för folk runt omkring känner sig ofta hotade.




Jag har jobbat i sådana miljöer. Vi som var anställda fick veta vilka
jobb som behövde utföras, men fick sedan själva organisera oss och
klura ut hur arbetet skulle ske på bästa sätt. Det ledde till att vi
själva började studera arbetsmetodik, organisation, köteori, psykologi,
och en mängd andra saker. Vi tillämpade sedan kunskaperna praktiskt och
lärde oss hur vi skulle arbeta så effektivt som möjligt.




Det hade aldrig varit möjligt för en chef att komma i närheten av att
organisera oss så effektivt. Vi blev ett sammansvetsat gäng. Vi drog
nytta av varandras styrkor, och hjälptes åt att eliminera svagheter.




Det var kul att gå till jobbet på morgonen, och tråkigt att gå
därifrån på kvällen. När vi var mitt uppe i projekt, brukade våra chefer
gå en runda på kvällen och beordra folk att gå hem. På fredagen
längtade man till måndag.




Ett exempel till:


När jag fick mitt första riktiga jobb, hamnade jag som programmerare
på en marknadsavdelning. Det här var ganska länge sedan, så
programmerare ansågs vara lite mystiska varelser. Inte riktigt lika
sällsynta som enhörningar, men ändå magiska. Jag var sjutton år och
visste bättre: Jag kände mig inte ett dugg magisk.




Jag hade lärt mig programmera genom att läsa programmeringsböcker på
biblioteket och skriva program på papper. Skolan jag gått på hade ett
datorrum, men elever hade inte tillträde. Som tur var fanns det en
lärare som gärna smugglade in oss som var riktigt intresserade.
Kvalificerad att göra produktutveckling var jag definitivt inte, men det
var bara att försöka ändå.




När jag träffade chefen på marknadsavdelningen för första gången,
sade han: "Jag vet ingenting om programmering, så jag tänker inte tala
om för dig hur du skall göra. Om du talar om för mig vad du behöver, så
fixar jag fram det." Sedan tog han med mig ut till en av företagets
kunder, för att jag skulle få lära mig inte bara vad som skulle byggas,
utan varför.




Helt underbart! Det tog åratal innan jag insåg att de flesta chefer inte jobbar på det sättet.


När jag sedan jobbade i projektet, fick jag jobba på i min egen takt.
Jag hade tät kontakt med hårdvaruutvecklarna, men inga onödiga bromsar.
Resultatet? Jodå! Alla var nöjda över förväntan, jobbet var klart i
tid, och det var inga buggar.




Jag har sett många företag där duktiga chefer lyckats skapa fredade
områden där kreativa människor får arbeta utan att någon härsknar till
så fort de får en idé. Tyvärr brukar de här områdena stå och falla med
enskilda chefer. De är inte en del av organisationen som sådan.




Det är också riskabelt. En bra chef får lojala medarbetare och en
toppeneffektiv organisation, men det är lätt att också få fiender.
Chefen som byggde den där effektiva organisationen jag nämnde alldeles
nyss, där man inte ville gå hem på kvällen, han förflyttades vid en
omorganisation. Något år senare slutade han.




Jag önskar att jag kunde komma med ett recept. Fem enkla steg som gör
att de människor som arbetar för dig mår bra. Tyvärr är det inte
riktigt så enkelt. Du kan göra mycket bara genom att bry dig, hjälpa
till med praktiska saker, hjälpa personen att hitta vettiga
arbetsuppgifter och koppla ihop hen med andra högpresterande. Sanningen
är dock att du behöver en stark position i din egen organisation om du
skall kunna göra det utan att riskera ditt eget jobb och din egen
karriär.




Du måste vara den sortens person som sätter etiska principer före 
driften att passa in och vara som alla andra. Då är det förstås
sannolikt att du själv är högpresterande och har egen erfarenhet av de
problem som andra högpresterande får.




Lycka till!


P.S. Glöm inte skriva i kommentarerna om du vill se hur man gör Paccheri med köttfärssås. DS.


---


Not:


Det är många som frågat efter länken till matlagningsvideon. Det är
så många kommentarer att det är svårt att de inlägg jag gjort med länkar
till videon.


Därför kommer länken här: https://www.facebook.com/video.php?v=2572665214719&set=vb.1796957830&typ...


Håll dig uppdaterad!


Vi tipsar om aktuella blogginlägg & seminarier i nyhetsbrevet IHM Update, anmäl dig här


 

onsdag 29 oktober 2014

Ubuntu 14.10 är här - TechWorld

Ubuntu 14.10 är här - TechWorld



Canonical har nu släppt Ubuntu 14.10, även kallad Utopic Unicorn. Några nyheter är extra intressanta.



Det är alltså dags
för en ny utgåva av det populära operativsystemet Ubuntu. Version 14.10
är en så kallad mellanutgåva, vilket betyder kortare supportstöd, och
vanligtvis ett tillfälle att prova nya saker som kanske inte passar i en
långtidsutgåva (LTS), det vill säga en version med stöd över flera års
tid.


14.10 är dock en utgåva som inte
skiljer sig jättemycket ifrån förra 14.04, utan framförallt innehåller
det uppdateringar av program och rena programfixar. Orsaken är det pågår
en mängd större arbete under huven på operativsystemet, där Canonical
dels arbetar med Mir, som ska ersätta gamla X, vilket är grunden för hur
grafiken hanteras, samt Unity 8, som är en fönsterhanterare tänkt att
fungera lika bra på både mobila enheter såväl som på traditionella
skrivbordsmiljöer.


Inte nog med detta, utan en stor del
av företagets fokus ligger ocks på kommande mobila enheter. Mir och
Unity 8 kommer alltså först i en framtida version. En sparsam
uppdatering som 14.10 bör å andra sidan garantera att denna utgåva blir
väldigt stabil.


Några ändringar kan vi i alla fall notera:



  • Linuxkärnan i version 3.16
  • Unity 7.3.1
  • LibreOffice 4.3.1
  • Firefox 32
  • Nya bakgrundsteman 


Ubuntu fyllde för övrigt tio år denna vecka, och passade då på att avslöja namnet på nästa version: 15.04 - Vivid Vervet.


Här kan du ladda ner Ubuntu 14.10: https://wiki.ubuntu.com/UtopicUnicorn/ReleaseNotes

"Vi är på väg in i en helt ny it-värld" - TechWorld

"Vi är på väg in i en helt ny it-värld" - TechWorld



Marcus Murray föll för en dator på baksidan av en Kalle
Anka-tidning. I dag bygger han militära övningsplattformar för cyberkrig
och skapar säkra inloggningar för svenska bankkunder.




Hur vaknade ditt intresse för teknik och it?

– Jag var i tioårsåldern och såg en Sinclair ZX81 på baksidan av en
Kalle Anka-tidning. Jag ville ha den. Jag jobbade med att packa ihop
vykort i buntar hela sommaren på min mosters vykortsföretag för att
kunna köpa den.


Och när man väl kämpat för något så
vill man också använda det hela tiden. Jag hade ett genuint
datorintresse redan från början, och på den tiden var man ju tvungen att
programmera sina spel och program själv för att det skulle hända något.
Då får man stor förståelse för den bakomliggande tekniken och hela
konceptet kring datorer.


Vad hände efter det?

– Jag har inte gått någon formell it-inriktad utbildning utan är
självlärd, om man bortser från en drös certifieringar jag tagit längs
vägen. Jag hamnade i militären under ett tag och där förstärktes mitt
intresse för säkerhet, rent generellt. Efter ett tag förstod jag att det
gick att kombinera det med datorvärlden och började arbeta som konsult
inom it-säkerhet.


Efter några år fick jag ett
erbjudande att börja på säkerhetsföretaget Nexus, och det var där min
it-säkerhetskarriär började på allvar. Truesec, där jag arbetar nu,
startades av mig och några andra personer från Nexus. I dag har vi
funnits i tio år.


Vad är det som har lockat dig med att arbeta i it-

branschen?

– Jag är en ganska utpräglad tävlingsmänniska och har alltid sökt mig
till saker som är utmanande. It är väldigt utmanande för att det
utvecklas så snabbt hela tiden. Det är ett område som du kan bli duktig
på, men du kan aldrig fullt bemästra det, just för att det händer så
mycket. En gång i tiden kunde man på fullt allvar påstå saker som ”jag
kan allt om Microsoft-säkerhet”. I dag när Microsoft släpper en ny
produkt var sjätte vecka är det bara at glömma att lära sig allt. Det
gäller i stället att hitta sina fokusområden. Jag tycker om att man kan
snöa in på något samtidigt som man skaffar sig en bättre
helhetsförståelse.


Vilka egenskaper är det som har gjort dig

framgångsrik?

– Det är nog några olika delkomponenter som samspelar. Jag föreläser ju
ganska mycket, och tror att jag har en förmåga att vara pedagogisk och
förmedla det jag kan. Det kombinerar jag med en förmåga att se helhet
och förstår hur saker hänger ihop.


Jag har kollegor som tekniskt bättre
än jag på djupet, medan jag är bra på att knyta ihop saker och förklara
konsekvenser för företag och prata om en kontext som de förstår. Det
har helt klart blivit en framgångsfaktor för mig. Om jag till exempel
står på en scen kan jag förklara för dig hur något påverkar dig och det
gör det jag säger mer intressant. Det tror jag skiljer mig från många
andra som antingen bara fokuserar på något tekniskt, eller enbart pratar
om verksamheten.


Vilka råd skulle du ge en ung person som funderar

på en framtid i it-branschen?

– Vi är på väg in i en helt ny it-värld där traditionell infrastruktur konsolideras till några väldigt stora molnleverantörer.


Vill man jobba med it-säkerhet
gäller det att fokusera på områden där det fortfarande kommer att vara
decentraliserad kraft, och det handlar främst om applikationsutveckling.


Sedan har vi också företagen som ska
konsumera de här stora och komplexa molntjänsterna. De kommer att
behöva strategisk kunskap om it-säkerhet och arkitektur. För en
it-strateg är det viktigt att bli duktig på kod och skaffa sig en
förståelse för säkerhet i kod. Jag törs säga att jag är övertygad om att
det är kompetenser som kommer behövas i framtiden. Givetvis kommer även
infrastrukturkompentens för alla molntjänster vara eftertraktade.


Vilka egenskaper behöver man för att arbeta med it

i framtiden?

– Fram till i dag har det gått ganska bra att vara kreativ, duktig och
arbeta ad hoc. Jag tror att framtidens miljö kommer att kräva mer
strategiska och strukturerade människor. Det blir allt mer
professionellt. Människor som passar i en sådan värld har framtiden för
sig, även om det alltid måste finnas viss plats för visionära galningar
också.


Vilket är det mest spännande eller lärorika projektet

du varit med om?

– Jag tycker att det är spännande att arbeta internationellt, och jag
har jobbat en del med försvarsindustrin i USA och Singapore. Ett projekt
som jag kan oc

h får prata om är att jag varit med och tagit fram en så kallad cyber
range, en övningsplattform för cyberkrig. Tekniskt är det inte mycket
mer än virtuella miljöer som man kan öva och bygga i, men i och med att
vi även jobbar med innehållet så tar vi ju också fram övningar och
verktyg som militären ska kunna använda för att både defensivt och
offensivt kunna försvara territorier. Det är väldigt spännande.


Har du något drömprojekt som du alltid velat jobba med?

– Jag har förmånen att kunna välja ganska fritt vad jag vill jobba med,
men det jag känner är en grundläggande drivkraft är att få bidra till
något som förändrar på riktigt. Det är saker jag inte kan prata ingående
om, men mitt företag har till exempel en stor del i varför det är
säkert att logga in på svenska banker och sådana saker.




Är samhällsnyttan i sig själv en viktig del?

– Absolut. Jag är själv förälder och vill vara med och skapa en värld
som mina barn ska kunna må bra i. Projekt där man gör en förändring som
märks över tid är häftigt. Att känna att man har varit en pusselbit i
något som gjort världen lite bättre. Det är något jag drivs av väldigt
mycket i de projekt jag tar mig an.


En sak vi jobbar mycket med just nu
är att hitta sätt för organisationer och medborgare att undvika
övervakning och avlyssning. Ett exempel är att ta fram lösningar för att
på ett decentraliserat sätt skicka krypterad information från person
till person utan att ens leverantören eller säkerhetslösningen kan se
den.


Vilka stora problem brottas vi med i Sverige, enligt dig?

– Vi har väldigt komplexa it-miljöer som har växt över tid. Det gör att
de är väldigt heterogena, vilket innebär att de inte bara är svåra att
hantera utan också svåra att skydda. Det märker vi när vi utför
penetrationstester. Det finns ett antal brister som vi hittar hos nästan
alla. Det finns förstås några mer mogna företag som har kommit
tillrätta med de vanligaste problemen, men det är väldigt svårt att
skydda it-miljöer som vuxit över tid.


Stora organisationer har alltid ett
behov av ett stort antal applikationer, vilket är ett problem i sig. Det
gör dem till attraktiva måltavlor. Det är i grunden inte en
kostnadsfråga utan det handlar mer om struktur och ordning och att kunna
sätta in sina saker i en välorganiserad struktur.


Vad händer inom säkerhetsarbete och säkerhetstänk de närmaste åren?

– Just nu tror jag att vi befinner oss i en tid där vi har en vision och
ett mål framför oss, samtidigt som vi har kvar de traditionella
it-miljöerna. Det är lätt att säga att allting kommer att vara i molnet
om bara något år, men så kommer det garanterat inte att vara.


Varje organisation brottas med en
slags osäkerhet kring vad som är rätt för just dem. Många vet inte hur
de ska förhålla sig till mobila enheter och byod-trenden. Man hoppar på
molntjänster trots att man inte vet hur man ska utnyttja dem.


Det är också en spännande tid att få
vara med och försöka hjälpa dem på traven. Vilken information lämpar
sig för moln­et och vilken gör det inte? Och hur ska man hitta en bra
integration och samtidigt effektivisera för dem som arbetar med de här
molntjänsterna? Det finns massor av stora frågor att lösa i framtiden.
 

di.se - Google ger sig in i kampen mot cancer

di.se - Google ger sig in i kampen mot cancer



Under ett evenemang under tisdagen avslöjade Google ett projekt där man
med hjälp av nanopartiklar ska kunna upptäcka cancer, skriver bland
annat Wall Street Journal 
 
Det är GoogleX lab som står bakom projektet där
målet är att patienten ska svälja ett piller med nanopartiklar som sedan
knyter sig till kroppens celler. Genom detta ska det sedan bli möjligt
att söka efter oregelbundenheter med hjälp av en bärbar enhet.





Redan nu, med mellan fem och sju år till att
produkten är redo att lanseras, uppmärksammas de etiska aspekter som
finns och Google har redan meddelat att data insamlad med hjälp av
tekniken inte kommer att användas för marknadsföring.


onsdag 22 oktober 2014

Google sätter svenskt lås på molntjänster - Computer Sweden

Google sätter svenskt lås på molntjänster - Computer Sweden



Svenska Yubico har tillsammans med Google tagit fram en standard
för hur en fysisk nyckel kan kopplas till företagets molntjänster och
göra inloggningen säkrare. Nu hoppas företaget att tekniken ska bli
standard på nätet.




Yubikey neo är en av företagets usb-nycklar, man har under tre år arbetat på en ny variant.
Yubico, med Stina Ehrensvärd i
spetsen, har under flera år utvecklat och sålt sin usb-nyckel Yubikey.
Sedan tre år har företaget arbetat med en ny variant som följer en ny
standard för så kallad tvåfaktorsautentisering som tagits fram av en
industrigrupp som kallas Fido Alliance. Tvåfaktorsautentisering betyder i
korta drag att lösenordet kombineras med en hårdvarunyckel för att öka
säkerheten när du ska logga in på en tjänst.


– Alla vet att bara lösenord inte är tillräckligt säkert i dag. säger Stina Ehrensvärd.


Hennes Yubikey är en liten
plastnyckel som kopplas in i usb-porten på en dator. Nyckeln
identifierar sig som ett tangentbord för att fungera med alla
operativsystem.


Nu har Google byggt in stöd för den
nya nyckeln i sin webbläsare Chrome. Det betyder att användaren inte
behöver installera något i sin dator för att använda nyckeln och det
behövs heller ingen central server för identifieringen som med tidigare
nycklar från företaget.


– Det krävs en sådan struktur för att det ska det här ska gå att skala upp för jättemånga användare, säger Stina Ehrensvärd.

Det nya systemet blir också säkrare eftersom det inte finns någon central server med nycklar som kan attackeras av hackare.


När nyckeln kopplas till en tjänst
på nätet, till exempel Gmail, skapas en unik öppen krypteringsnyckel som
tillsammans med den hemliga krypteringsnyckeln som lagras på
usb-nyckeln ser till att inloggningen blir säker. Eftersom en ny
krypteringsnyckel skapas för varje tjänst så kan samma Yubikey användas
överallt, enligt Stina Ehrensvärd. I dag säljs nyckeln direkt från
Yubicos sajt och från Amazon.


– Men i framtiden kommer du kanske
att kunna gå in på Pressbyrån och köpa en nyckel ungefär som du köper
ett sim-kort till mobilen, säger Stina Ehrensvärd.


Yubico kommer heller inte att vara
ensamma om att tillverka nycklar för det nya systemet. Enligt Stina
Ehrensvärd är flera företag på gång med egna produkter, något som krävs
för att den nya tekniken ska kunna bli en standard.


När Google presenterar den nya
funktionen på sin säkerhetsblogg är det som en produkt som är säkrare än
de engångskoder via en app i mobilen som företaget tidigare haft för
sin tvåfaktorsautentisering eftersom den fysiska nyckeln verifieras
direkt mot Googles sajt.


Nu hoppas både Google och Yubikey
att övriga tillverkare av webbläsare ska vilja bygga in standarden som
ska bli öppen och gratis att använda för alla.